här vare tooomt..
haha, förlåt förlåt.. IGEN!!!! men det har varit så mycket och jag har inte suttit vid datorn nånting, förutom när jag pluggat...
Läste i en blogg att dess bloggare inte förstår hur man kan lämna bort sitt barn "bara så där" frivilligt.
Min kommentar till detta:
Alla människor är i behov av att sakna.... Om jag som förälder väljer att lämna bort mitt barn över en natt, är det på grund av behov, av att sakna eller egentid.. kan låta egoistiskt... MEN hur kan jag som mamma, ge mitt barn fullständigt välbefinnande, om jag själv är i behov av tex egentid?
Jag är en mamma, men jag är också människa, en människa som har ett förhållande med mitt barns pappa... För att mitt barn ska kunna ha ett harmoniskt och ett lyckligt liv med sina föräldrar, måste väl även vi må bra och en harmonisk tillvaro. Vi måste vårda vår relation. Jag ser hellre att mitt barn är hemma med sin mormor och myser, än att hon följer med mig på en fest eller tillställning där det är mycket ljud, mycke människor och inte minst en MASSA intryck som mitt barn tar in, vilket kan leda till ett stressat barn, som inte hinner med att smälta dessa intryck. Självklart ska ditt barn också kunna följa med på vissa tillställningar, det är inte det jag säger, men jag TROR inte att barnet har behov av det.
Och är man dessutom över 1 år, så har man behov av att umgås med andra barn, andra vuxna utan mamma och pappa runtom hela tiden, speciellt med så nära personer som mormor o morfar, eller farmor och farfar. Å andra sidan lämnar jag inte bort mitt barn till vem som... jag vill ju vara trygg med var hon är och har det bra.
Jag menar på att jag tror och anser att man som förälder måste få vara vuxen människa, om det så bara är en natt hemma tillsammans, utan barn.
Läste i en blogg att dess bloggare inte förstår hur man kan lämna bort sitt barn "bara så där" frivilligt.
Min kommentar till detta:
Alla människor är i behov av att sakna.... Om jag som förälder väljer att lämna bort mitt barn över en natt, är det på grund av behov, av att sakna eller egentid.. kan låta egoistiskt... MEN hur kan jag som mamma, ge mitt barn fullständigt välbefinnande, om jag själv är i behov av tex egentid?
Jag är en mamma, men jag är också människa, en människa som har ett förhållande med mitt barns pappa... För att mitt barn ska kunna ha ett harmoniskt och ett lyckligt liv med sina föräldrar, måste väl även vi må bra och en harmonisk tillvaro. Vi måste vårda vår relation. Jag ser hellre att mitt barn är hemma med sin mormor och myser, än att hon följer med mig på en fest eller tillställning där det är mycket ljud, mycke människor och inte minst en MASSA intryck som mitt barn tar in, vilket kan leda till ett stressat barn, som inte hinner med att smälta dessa intryck. Självklart ska ditt barn också kunna följa med på vissa tillställningar, det är inte det jag säger, men jag TROR inte att barnet har behov av det.
Och är man dessutom över 1 år, så har man behov av att umgås med andra barn, andra vuxna utan mamma och pappa runtom hela tiden, speciellt med så nära personer som mormor o morfar, eller farmor och farfar. Å andra sidan lämnar jag inte bort mitt barn till vem som... jag vill ju vara trygg med var hon är och har det bra.
Jag menar på att jag tror och anser att man som förälder måste få vara vuxen människa, om det så bara är en natt hemma tillsammans, utan barn.
