Mitt Mammahjärta
Nu har jag lugnat ner mig... Nu sover lillskrutten... och allt har gått bra.
Kenta körde mig till jobbet.. tanken var att Emilia skulle roa Mathilda på vägen hem, men Emilia somnade. Mathilda var jätte nära att somna, men inte tillräckligt nära för vi var framme innan hon somnat... och hon var såå ledsen, ville att jag skulle gossa me henne i ansiktet, och gnugga näsa o sånt som bara hon o jag gör.. men så gick jag.. och jag hörde hur ledsen hon blev när de åkte.. hela jag började darra, så jag var tvungen att sätta mig ner innan jag gick in.. var på väg att ringa tillbaka de, och åka hem.. men det visste jag ju att jag inte kunde..
Kenta hade iaf fått väcka emilia så hon skulle sätta sig där bak med Mathilda.. urs.. och här sitter jag, och tar hand om andra, men inte mitt barn...
Och på det så ska jag sova jour...
Nu vet jag hur det känns när ett mammahjärta slits i bitar.
Plutt! Nog går de bra ska du se. Hon måste ju vänja sig och de är nog bra att börja i tid. Annars blir de nog bara svårare, men hon är ju iallafall med dem hon känner och dem hon träffar varje dag. Pappsen och stora syster : )
Tänk vad mysigt imorgon när du kommer hem, när Mathilda blir jätte glad! DÅ får du känna på riktig kärlek. Sov så gott inatt på jobbet.
