stress flytt och pengar

tjaba tjena hallå!!! sitter här bland mina kartonger och inser att jag har sjukt mycket att göra.. ska till nynäslångtborta och lämna lillskrutt så hon slipper denna flyttstress och alla jävla kartonger.. så hon får njuta av solen med en kall glass med sin mormor i hamnen istället medans mamma o pappa städar och packar o kånkar.. stackars barn va?? 

fick mitt betyg för senaste uppgiften jag gjorde.. MVG, im so fucking good... kan lägga in den sen så får ni se, är rätt nöjd.. men blev förvånad över mitt mvg eftersom jag inte tycker att jag fick med allt som ingick i uppgiften, men min lärare va nöjd, så då ska jag väl vara stolt då =)
Hon tycker att jag skriver otroligt empatiskt och att jag har en skrivarföråga många saknar... hmm.. och då undrar ni kanske varför jag inte använder mig av den i bloggen.. jo sörru, det kan jag inte svara på.. hahaha

Fick även ett glädjande besked igår... mamma får arvet från morfar och jag får väl en drygt 20000 tror jag om jag räknat rätt... ett körkort plus lite andra pengar som ni inte har något att göra med varför jag får :P

Och som ni vet s flyttar vi imorn, vi tackade ja till en lägenhet vi inte sett, men vi blev inte särskilt besvikna, förutom att golv och väggar såg för täääskia ut... men det kirrar ju vi :P vi fick ju en nersunken lägenhet här på siken och den är rätt fin nu lagom till att vi fyttar... haha... men det possitiva är att båda badrummen var helt nyrenoverade =) Med klinkers och kakel =)
Och så ska vi köpa klick golv till alla rum, så det kommer bli kanonfint.. tapeter och färg får vi av wallenstam, men eftersom vi vill ha det NU NU NU så kom kenta överens med de om att de skulle lämna material som vi valt till oss och så fixar vi det själva eftersom de hade massa att göra.. och det är nice, kommer ha fondväggar överallt.. hahaha..

och till det lite sämre, lagom till att vi trodde att vi var klara insåg vi att vi har ett förråd FULLT med skit.. shit! och Kenta jobbar ikväll, så jag får helt enkelt övervinna min rädsla och gå ner dit själv... eller om jag inte drar me mig nettan eller fia kanske.. hehe.. livrädd för källaren.. när jag var liten var jag o en tjejkompis i källaren, i ett förråd hängde massa svartsäckar för gallret, så jag öppnade där och det jag ser är 2 sargade ögon och jag höll på att skita ner mig... vem har flyktingförläggning nere i ett förråd?????????????


urs o fy, så mycket det finns att göra.. hmm... ska väl packa tildas väska och börja röra mig.. sugen?? näää inte mycket...

Uppgiften:
Jag ber er att inte kopiera denna i studiesyfte, eftersom det är kvalificerat fusk, men ta gärna lite ideér om det är aktuellt.
Uppgifter

Studieuppgift 3

Utgå från en patient i livets slutskede. Du väljer själv ålder, diagnos och sjukdomsbild.


För G/VG/MVG

Redogör för 8 symtom som kan uppkomma vid sjukdom i livets slutskede, orsaken till dessa och vad du som vårdpersonal kan göra för att lindra.

Du ska redogöra för begreppet smärta och redogöra för olika smärtlindrande metoder, du ska också redogöra för vad som är viktigt för dig som vårdpersonal att tänka på och vad du kan göra för att lindra smärtan hos din patient.


Studieuppgift 4

Utgå från din patient (som du beskrev i uppgift 3) Beskriv vilka symtom han/hon har som hör till livets slutskede.

Gör en individuell vårdplanering (IVP) för den patient du väljer

enligt omvårdnadsprocessens fyra steg:

  • bedömning/ behovsinventering
  • planering
  • genomförande
  • utvärdering

När du utformar den individuella vårdplaneringen utgår du från patientens behov och

problem.

  




RubrikSvara Uppgift 3 och 4
StatusGodkänd
Bedömd avJolanda Administration
Kommentar

Hej

det var en väldigt fin berättelse. Tack för att du delade med dig. Du skriver med kompetens och empati.

MVG

mvh Marie (semestervikarie för Josefine)

 
Svara

Jag skriver den här uppsatsen där jag går utifrån en patient jag fastnat för och intresserat mig mycket för och känner mycket för. Ingenting är verkligt, men hela förloppet är utifrån 3 människors väg till döden, som stod mig väldigt nära hjärtat. Det är en blandning av tre, som blir en.


Patient: Lisa är 85år gammal och bröt lårbenshalsen för drygt en vecka sen när hon halkade på blött gräs. Lisa hade konstigt hög feber när hon kom in och man beslutade att man skulle ta en CTG på Lisa. Den visade att hon hade en infektion i kroppen. När man undersökt Lisa från topp till tå så hitta man metastaser i lungor, lever och ryggmärgen. Man har svårt att avgöra hur långt den har gått och hur länge den funnits där. Lisa har ont efter fallet och är rädd på grund av sin cancer. Det visar sig tyvärr att man kan inte göra något åt hennes cancer för att det har gått så långt och organ har blivit angripna. Man gissar på att hon har ca 4 veckor kvar i livet. Lisa är förtvivlad och förstår ingenting, hon var ju kärnfrisk för en vecka sen och mådde jättebra. Men man tror att självaste kampen mot cancern kommer ta livet av henne innan cancern gör det. Så man ger henne lindring mot symtom och smärta. Den psykiska smärtan är större för Lisa och hon behöver tveklöst någon att prata med. När Lisas familj kommer på besök och får höra om sjukdomen blir inte hennes vuxna barn förvånade. De berättar att hon haft hög feber fram och tillbaka, haft dålig balans,viss andnöd och varit klumpig men hon har vägrat gå till läkare, och förvrängt sitt tillstånd och intalat sig att hon är frisk och att det handlar bara om åldern.

I tre veckor har Lisa vårdats som en "levande" patient och man har arbetat mycket med det psykiska, hennes rädsla för döden och man har förberett vad som kommer hända och vad man kommer att hjälpa henne med. Hon har ett enormt stöd från sin familj och sjukhusprästen har varit och samtalat med henne nästan varje dag, och det har pratats mycket om döden och vad döden betyder. Lisa är inte längre rädd för döden, hon har "avslutat" sitt liv där hemma, och med det har hon skrivit klart sitt testamente tillsammans med sin familj, och hon har ringt en vän som hon inte pratat med sen 50års åldern då de kom i luven på varandra av en anledning hon inte ens kom ihåg. Hennes vän har varit vid hennes sida varje dag efter att hon ringt. Och när jag tittar in ibland sitter de och skrattar och gråter åt gamla minnen, fick veta att de gått i skolan tillsammans från första klass, och att de fött barn tillsammans.. deras vänskapshistoria är enorm!

Att slutet är nära för Lisa visar sig mer och mer tydligt nu, hon har tydliga symtom och är väldigt trött. Hon är ständigt illamående och kräks ofta när hon känner vissa lukter, kaffe och matos är något av det som gör henne illamående. Hennes ångest för att bli ensam och starka behov av att ha någon vid sin sida har lett till att hon har fått ett nytt rum där hon ligger ensam och har möjlighet att ha närstående sovandes kvar på natten, men Lisa vill inte sluta med smärtstillande som morfin på natten som kan vara en faktor till hennes ständiga illamående. Men hon gick med på att prova kortison på dagen istället  eftersom det kan lindra vid en levermetastas, och kortison hjälper även hennes aptitlöshet som kommit med smärtan. Hennes trötthet beror på, enligt henne själv, rädslan att dö när hon sover och obehagliga mardrömmar, men morfinet som hon får vid smärta hjälper på natten.

I takt med att ätandet blir en plåga för Lisa, blir hon även tröttare. Hon orkar inte sitta förutom med stöd bakom ryggen i sängen. Hennes händer och fötter är kalla och har blivit rödfärgade på grund av minskad syresättning av huden, trots att hon är kall om händer och fötter har hon feber och känner sig varm, hon vill inte längre äta eller dricka, hon säger att hon inte vill ha, men jag vet att det är för att hennes sväljreflex har upphört. Det underlättar man med att hjälpa henne med vätska och att fukta munnen emellanåt.

Några dagar senare...

Lisas väninna undrar varför hon slutar andas emellanåt, och jag förklarar att det nu förmodligen bara handlar om timmar, att andningsuppehåll är vanliga och att andningen förändras till oregelbunden. Lisa har lätta rosslingar och jag väljer att inte störas av det, eftersom hon själv blir nog mer störd om jag gör något åt det än vad vi blir av ljuden. Lisa ser så fridfull ut där hon ligger, hon ser lycklig ut. Hennes barn håller i varsin hand och hennes man fuktar pannan med våt trasa. Hennes vän står och sjunger nån visa på dalmål, och ljusen brinner för nytt liv. Lisas blodtryck och puls blir allt svagare, men hon vill inte riktigt dö nu. Hennes man säger "Det är dax nu Lisa, det är din tur att bli omhändertagen, vi klarar oss. Gå nu!". Och som om han gett henne en gåva, ler hon och tar sitt sista andetag... Hon är inte längre rädd, det är okej nu.


Tack!


Kommentarer
Postat av: Yasmine

haha :) taack!! Vanessa älskar att dansa, dom där två står jämt och dansar!!

2009-07-03 @ 14:51:03
URL: http://Oktob3r.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0